helluu alla!
hemma igen efter en helt underbar vistelse i Barcelona. Orkar inte gå in på några details, dels för att mitt närminne blir sämre och sämre och dels för att det känns ointressant. Vi kan sammanfatta det hela med att det dracks en hel del (svinstora glas, som skålar) sangria och att spanjorer är väldigt flörtiga -nyhet? noo

Däremot har hemresan varit den värsta hittills. (inte för att flygningen ner var ngn höjdare, FUCK va obekväma stolar och allt i menyn var slut, men de här tog fan priset)
inte nog med att man först måste stå i timmar i den jävla incheckningskön för att ett helt lag fotbollstjejer ska med. sedan hamnar dom självklart framför en i kön till att gå ombord. så man får höra deras tjat om allt möjligt och man tänker bara ta mig härifrån. va händer då? ett nytt lag dyker upp i gaten. ännu ett fotbollslag bestående av 13-14åriga spanska pojkar. jag dog.

tror ni inte på fan jag får tjejlaget i säterna framför mig och spanjorerna bakom, varav en liten djävul satt och sparkade med sina fötter i min stolsrygg x antal gånger, jag var på vippen att smälla till honom. hela planet fylls av oljud, spanjorfanskapen skrek oavbrutet i 3 timmar (!) hela flygresan med andra ord. hade jag haft en kulspruta..

en annan sak som gör mig så frustrerad. folk som applåderar vid start och landning. VARFÖR?

spanjorerna tog det hela ett snäpp längre. här busvisslades det, vackert ackompanjerat av fotstamp och handklapp samt utropades saker såsom "olé!" och "viva espana!"
behöver jag ens säga mer?

nu är jag hemma iaf. underbart. nu väntar underbart gossiping om vad som har hänt medan jag varit borta, jag är även sugen på en riktig röjkväll med tjejgänget.

har precis fått mig ett gott skratt thanks to frida asterhall, som förövrigt skall träffas imon tsm med helena.
dock hade jag önskat ett livstecken från kim isacsson, i am dying to find out about malte in spain...

nightynight